Det här:

Minus det här:

Blev det här:

---

Synonymer till hänsyn: omtanke, takt, respekt

Det var vad jag vaknade av förut - ett jamande. Det är ju inte så konstigt. Om man har katt. Det har inte jag. Nej, jag vaknade av att jag själv låg och vaknade. Vaknade av att jag låg och vaknade eller? Vaknade av att jag låg och JAMADE skulle det stå.

Sitter och knåpar på en skönlitterär uppsats med utgång i antikens litteratur. Jag får välja att göra en modern version av Kung Oidipus eller en modern version av ett avsnitt ur Odysséen, eller skriva ett brev i jagform om Sapfo eller förklara Platons idévärld och sinnevärd genom att skriva en egen liknelse som tydligt visar skillnaden mellan världarna, ungefär så som Platon gör med sin grottliknelse.

Jag valde att skriva om Oidipus, får väl se om jag får ihop något.
Idag är sista "officiella" dagen för mig här i skolan, men eftersom jag har ett par uppgifter kvar så får jag komma och sitta här i mellandagarna och veckan efter nyår om jag vill. Det känns som att det är lättare att få något gjort här i skolan än hemma, där blir det lätt så att allt annat är roligare att göra. Diska och städa kan helt plötsligt bli det absolut roligaste man kan göra och ibland kan det till och med bli skoj att stirra rakt in i väggen.

I måndags var det såhär fin utsikt från skolan:

Jag har mensvärk. I vänster höft och ben. Det är lite underligt att ha mensvärk där. Och ännu mer underligt är det att ha det utan att ha mens. Jag skulle uppskatta om det kunde sluta göra ont så att jag kan sova.

Imorgon står ett sjukgymnastbesök på schemat, jag hoppas hon kan laga mig lite.

Det känns som att något fattas mig.

Det där med att komma till skolan förberedd för min muntliga redovisning missade jag tydligen. Jag har vetat sen i torsdags att jag skulle redovisa idag och här sitter jag nu i skolan och har ingen aning om vad jag ska säga.

Jag ger mig själv en klapp på axeln och säger med en gnutta ironi:
"Naaw du är så duktig Therese.. Jääätteduktig."
Sen spårar det ur och jag klappar mig själv på huvudet med orden:
"Duktig vovve. Jaa duktig vovve!"

Därefter plockar jag upp tuggleksaken och kastar iväg den samtidigt som jag skällande skuttar efter den.

Idag bakades resten av kakorna. Ploppkakorna, kolakakorna och vaniljdrömmarna blev smaskiga. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska tycka om dom där kakaokakorna än. (Och det beror inte på att Fröken C gjorde dom helt utan min inblandning.) Men skulle det inte räcka med alla dessa kakor blir jag mycket förvånad.

På tal om att bli förvånad.. Vi tog inte ett endaste kort på kakbaket. Vad hände liksom?

Julstämningen är otroligt hög här hemma hos mig, titta bara så fin min julstjärna är:

Trots att jag överöst den med kärlek och omtanke så har den mage att se ut sådär efter bara ett par veckor i mitt hem. Känns bra. Riktigt bra. Verkligen.

Igår bakades det en himlans massa (eller ja, tre sorters) kakor med Fröken C. Det blev chokladsnittar, chocolat chip cookies och nougatgömmor. Det var första gången jag bakade chokladsnittar och nougatgömmor, men det blev riktigt lyckat. I morgon ska det bakas ännu mer och då blir det ploppkakor, kakaokakor och kolakakor. Det blir ju bara sex sorters kakor så idag har jag bläddrat runt bland fler recept och klurar på vad det får bli mer. Vaniljdrömmar kanske?

På fredag blir det bak av extra chokladiga kärleksmums och så ska det göras arraksbollar och mozartkulor någon dag med.

Anledningen till allt bakande är såklart att julen står för dörren.

Kan man göra annat än älska Sarah Silverman?

När jag kom från stan i söndags blev det adventsfika hos mamma med mormor, Bror, Fröken C, Nellie och pappa. Vi målade lite, tog en himlans massa kort och skrattade en del. Nellie är inte klok någonstans. Men man kanske inte kan vänta sig något annat med dom generna..?
Jag hade en nerv i kläm i ryggen som gjorde ajaj i benet så ett tag funderade  jag på att sparka mormor ur rullstolen och sno den. Jag menar.. Tanten får väl dela med sig.

Ett par bilder, enjoy:


Det blev ett fint avslut på en bra helg.

I dig, you dig, we dig, she dig, he dig, they dig.
It's not a very good poem, but it's very deep.

Jag har inte skrivit dikten själv, jag hittade den på tumblr.
Tänkte bara så att ingen tror att det är jag som är så kreativ.

En grön och en gul banan var ute och gick. Den gröna bananen gömde sig bakom ett träd och då sa den gula bananen: "Sluta vara så omogen!"

Vaknade av att det ringde idag. Det är väl ungefär så jag alltid vaknar, om jag inte vaknar några minuter innan det planerade samtalet. Skillnaden denna gången var att lilla pappa hade tagit fel på tiden och ringde mig lite tidigare än väntat. Närmare bestämt två timmar tidigare. Han ringde mig alltså klockan åtta. Yeey liksom.

Det värsta av allt var att han väckte mig från min underbara dröm. Den var så himla fin.
Jag drömde om igelkottar och bilar utan tak.
Som alla förstår är det farligt för igelkottar att springa på smala stadsvägar där stressade bilister och busschaufförer vill fram så fort som möjligt. Där är vi alla överens.

Det var en sommardag med strålande solsken och blå himmel. Trafiken var tät och mellan bilarna sprang igelkottar och skrek. (Inte visste jag att igelkottar kunde skrika?) Jag såg hur en stor buss närmade sig en igelkott som skrikande sprang för sitt liv. Drömmen avslöjade inte huruvida igelkotten blev överkörd eller om den klarade sig, för i nästa sekund stod jag och spanade in en jättefin bil. Den var röd med svart skinnklädsel och hade inget tak. Mellan förarsätet och passagerarsätet, där det brukar vara en grej man kan ha armen på med förvaringsutrymme under, fanns det en inbyggd bilstol. För igelkottar. Det fanns till och med ett litet bälte. Hur sött liksom?