Så många frågor.

Så många frågor jag vill ha svar på, men jag kommer aldrig få veta.
Det skulle aldrig falla mig in att ens ställa dom där frågorna som ligger där och bränner.
Jag skulle bara vilja radera dom, men det går inte och det vet jag.
Surt är vad det är. Jag är en sån person som kan grubbla i all oändlighet på saker jag vill veta.
Jag kan fråga samma sak gång på gång, tills jag verkligen förstår.
Bara jag kan förstå så kan jag acceptera saker lättare och sen släppa dom.
Nu finns det en massa saker jag måste acceptera och släppa utan att förstå. Det är svårt.

And it hurts with every heartbeat.

Not ready to make nice.

Ibland blir man lite mörkrädd på Telia. Det blev jag idag.
Igår kom det ett inkassokrav på en räkning som jag inte ens har fått. Det är rätt bra.
Och det lustiga är att jag fick ett inkassokrav på samma räkning för ett par månader sen kanske, hade inte fått räkningen eller någon påminnelse då heller så jag ringde Telia som drog tillbaka inkassokravet och skulle skicka en kopia på fakturan.
Men nej, den dök aldrig upp. Så idag när jag ringde sa han att den hade kommit tillbaka till dom och så frågade han vart jag bodde, när jag berättat det sa han att dom hade skickat till en helt annan adress. Till lägenheten jag flyttade från för snart två år sen - trots att jag har ringt till dom och ändrat adress flera gånger.
Jag har till och med haft en annan adress där emellan och då var det inga problem.
Har tre olika abonnemang till hos Telia och dom räkningarna skickas hit så man kan ju börja undra vad det var för lallo som inte brydde sig om att anteckna min adress till just detta abonnemanget.
En stor suck är dom värda.

För övrigt vill jag inte.

Trust in yourself.

Visst vore det optimalt om man kunde lita på sig själv?
Jag menar, om man inte ens kan lita på sig själv - hur ska man då våga lita på andra?

På ett sätt känns det som att tiden har spolats tillbaka ett år, det känns inte jättebra.
Så himlans många tankar.

Det är många saker som skett det sista året som jag helst hade velat vara utan.
Överlag känns det som att hela året kunde ha kvittat.

Det sägs att man inte ska ångra saker och jag kan inte direkt påstå att jag ångrar heller.
Jag bara önskar att jag inte hade varit så jävla dum.
Verkligheten verkar komma ikapp mig nu. Inte coolt.

Känner mig så trött. Totalt slutkörd. Sömnen har rättat till sig och jag kan sova, men konstigt nog är jag tröttare nu än vad jag var när jag fick vara glad om jag fick sova någon timme per natt. (Helt otroligt att jag lyckades klämma in fem stycken "jag" i en och samma mening.)

Helst av allt skulle jag bara vilja gräva ner mig under en hög av täcken och sova bort några dagar. Eller veckor.. Eller kanske kommande år..


When the bad thoughts are sounding
it always feels like I'm drowning.

Wreck of the day.

Häromdagen (igår) undrade Fröken C vad som händer. Hon undrade det i en kommentar till mitt förra inlägg.
Jag tänkte att det är lika bra att försöka förklara här, utan att avslöja alla pikanta detaljer.

Jag har i mina två senaste inlägg inte varit särskilt positiv, och det är klart man inte alltid kan vara glad och skutta fram liksom. Men det finns en anledning.
Min lilla juleklapp till mig själv var ju två böcker: "Brudens hemliga" och "Brudens ohemliga".
Jag har nu hunnit läsa 143 sidor i första boken (jag gör mitt bästa för att inte läsa slut på böckerna för fort), och det hon skriver sätter igång en himlans massa tankar som tyvärr inte alltid är bra tankar. Det bör tilläggas att det hon skriver är väldigt bra grejer och att anledningen till att mina tankar inte är bra är för att dom är en smula förträngda och borde bearbetas.
Så man kan nästan säga att det blir lite terapiarbete gjort i samband med läsandet, och som vanligt hamnar delar av det här i bloggen.

Jani mina vänner, då har vi rett ut detta.


Ekorren gnager men nötterna är slut.

Gång på gång undrar jag vad jag håller på med.
Kommer jag fram till något?
-Nej. Nej, nej, nej. NEEEEJ!

Det får mig osökt att undra om det ens är någon idé att fortsätta undra.

Hemsöktes av mycket otrevliga drömmar inatt. Måste komma sig av gårdagens funderande kring falskhet.
Där fick jag svart på vitt att man inte ens ska fundera kring sådana saker utan hålla sig så långt borta från det som man bara kan.
Men hur lätt är det i dagens samhälle?


En gång för längesen satt jag och funderade i mörkret medans min katt Majja-Mus satt vid datorn.

Funderingar, funderingar, funderingar.

Vet ni vad jag gör?
Jo, jag funderar. Och funderar lite till. Och efter det funderar jag liiiite liiiiite till.

Det känns så falskt.
Falskt överallt.
Det känns som att vart man än vänder sig så finns det där falska där och jag vet inte hur man ska komma bort från det.

Det får mig att undra hur man kan vara säker på att det man stöter på är äkta.
Hur man kan vara säker på att det inte är ren och skär falskhet, ännu en gång.

Jag känner mig inte som positiviteten själv idag, men jag antar att man inte kan göra det hela tiden heller.
Får bara hoppas på att den här känslan försvinner ganska snart.


Jag och E, juldagen för sisådär 7 år sen kanske.

Julafton?

Jag har hört rykten om att det är julafton idag, men jag vet inte jag..

Min julstrejk går sådär.
Uppesittarkväll med bingolotto igår. Jag och PK spelade, men vi kom iväg senare än tänkt från Karlstad och hade lite ärenden att uträtta när vi kom till Säffle så vi missade första spelet.
Som tur var så fanns det en räddare i nöden som skickade alla nummer via sms och det visade sig att vi vann 100 kr till (vi vann 200 kr i andra spelet också).
Vinst på båda lotterna, det är minsann inte illa det!

Det visade sig att Tomten hade lämnat julklappar till mig hos PK så jag måste ha varit lite snäll trots allt.

PK släppte av mig i Grums i eftermiddags när dom skulle till Karlstad för julfirande där.

Nu ligger jag under täcket och äter lite kola och väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket för att sova.

Jaja, God Jul eller något då.


Det var så härligt väder i måndags, vad hände liksom?

Om. Bara om.

Det blev sovmorgon för mig idag då jag sov äääända till halv nio. Och jag slapp läskiga gå-och-dö-lite-överallt-barn-drömmar.
Rullade ur sängen vid kvart i nio och gjorde mig iordning lite snabbt och skyndade ut till bussen som gick kvart över nio.
Det var inte så farligt mycket folk på stan till en början, men det fyllde på ganska bra efter bara ett litet tag.

Jag hittade mig några klädesplagg (inga små denna gången), en liten julklapp, ett par bingolotter och lite annat smått och gott.
Sprang på ett par kända (inte kändisar, men kända för mig) människor som jag inte träffat på väldigt länge och jag kände att jag faktiskt saknar dom.
Blev en fika med S också och det var mycket trevligt!

När jag var in på Hemköp för att köpa energidryck så sa tanten i kassan:
"Jaha och du är 15 år eller?"
Det var lite snopet och jag svarade en smula förundrad att jag är 25.
Okej att folk kanske tycker att jag ser ut att vara yngre än vad jag är - men 15?

Kokade mig lite nudlar när jag kom hem och jag kan inte minnas senast jag spillde så mycket när jag åt.
Jag fick nudelvatten i hela ansiktet, på linnet och täcket och även en liten skvätt på datorn.
Tur jag hade tvättid idag.

Blev en tur till ICA med Fröken C, vi fick åka med pappa och Bror.
Inhandlade lite nödvändigheter till matlagningen och sådär. Bara lite drygt 2,8 kg potatis, det var nästan så det inte räckte till våran gratäng (eller till våra två gratänger kanske jag ska säga då vi skalade liiiiite för mycket potatis för en).
Pappa var snäll och gjorde köttbullar åt oss så vi slapp äta affärens köttbullar och det smakade mums.
Det blev så mycket mat kvar att Fröken C fick ta med en massa hem så Bror får smaka han med.

Både jag och Fröken C var helt supertrötta så det blev inte mycket härj idag inte. Men det var trevligt ändå, som alltid!

Nu sova, i morgon Karlstad igen.


Var bara tvungen att visa den fina mössan jag nästan köpte igår.

Min lilla juleklapp. Mhm.

Idag när jag stod och blåste håret i godan ro (läs: jättestressat) lät det som att posten kom. Jag stängde av hårblåsen och kikade ut i hallen men där låg ingen post och jag hörde inget mer heller så jag fortsatte blåsa håret i godan ro (läs: jättestressat).
Plötsligt plingade och knackade det för fullt på dörren, jag trodde det var Fröken C som kom för vi skulle med bussen inom en snar framtid, så jag slet ner handduken från torkgrejen i badrummet för att dölja min nakna kropp och skyndade till dörren med håret åt alla håll och öppnade.
Det var inte Fröken C, det var brevbäraren.
Min julklapp till mig själv kom äntligen och jag blev såhäääääär glad!



Nu har jag två böcker att läsa och jag är inte så lite nöjd över att dom även är signerade.

Jag har haft en toppendag och jag är sådär löjligt glad inuti så det är svårt att låta bli att skutta fram, vilket jag gjorde lite då och då när vi var i Karlstad.
Jag förgyllde även dagen för en bil full med folk vid trafikljusen vid tågstationen. Eller ja, kanske inte för bilen utan mest folket i bilen. Jag vinkade som aldrig förr och föraren skrattade och en person i baksätet vinkade glatt tillbaka. Enda kruxet är att dom inte såg mig för bakrutan var tonad så jag vinkade genom Fröken C's ruta istället.

Följde med Fröken C in på sjukhuset för att fixa patientbricka och diskuterade den bittra kvinnan som gjorde brickan. Vi kom fram till att hon nog inte hade fått sig något och vad detta något är förtäljer inte historien, men samtalet gled osökt in på små blå piller som Fröken C ville ha till smarties innan jag lyckligt utbrast "Viagra" lite för högt i sjukhusentrén.

Vi plus våra bröder knallade i en och annan affär innan ena brodern (min) lämnade oss och vi andra fortsatte vår jakt på prylar och mat.
Jag hittade mig sugrör och sen var jag typ nöjd för idag.
Och det djävulska lilla klädesplagget som gick sönder för mig lämnade jag tillbaka.

Nej nu är det minsann dags att sova och jag hoppas slippa drömmar om läskiga barn som dör lite överallt inatt.

Jag kunde ha varit PK's man?

Igår när jag och PK satt vid hennes köksbord och åt lite lunch så frågade PK om jag trodde det skulle bli bra om hon hängde upp det röda hjärtat.
"Du menar..?" sa jag och pekade lite allmänt mot andra sidan huset.
"Ja precis" sa PK. "Är vi som ett gammalt gift par eller? Du häller upp vatten åt mig utan att jag säger något och du vet var jag menade utan att jag behövde säga det. Synd att du inte kom i kill-form!"
"Jaa PK, det är synd att inte du kom i tjej-form!" sa jag och så skrattade vi gott.



För övrigt är det väldigt svårt att förstå hur en del fungerar och hur dom tänker. Om dom överhuvudtaget tänker?

Fredagsmys för hela slanten.

Idag är det fredag på riktigt.
Sitter i PK's kök helt ensam och lyssnar på lite musik, PK är på praktik.
Har precis lagt fram julskinkan så den ska hinna sluta vara så kylskåpskall tills PK kommer hem på lunchen.
Jag känner mig så hemmafruig när jag är här hos PK under veckorna. Det är sådär lite mysigt att gå upp och greja lite och fixa lunch tills hon kommer hem vid tolv.
Jaa, jag kommer nog bli en bra hemmafru i framtiden. Bara jag lär mig laga lite mer mat och baka och sånt där. (Haha..)

Igår gjorde vi julmat igen. (Min plan att dissa julen helt i år går bra.)
Fixade ihop en potatisgratäng som blev mycket godare än den vi gjorde i tisdags, stekte köttbullar och prinskorvar, kokade ägg, skärde (det heter inte "skärde" på riktig svenska va?) upp julskinka som min snälla lilla pappa hade gjort till PK och hej å hå vad vi lagade mat.
Det smakade massa mums och det enda som fattades var omeletten med kantarellstuvning.

Vi skulle kolla film men det blev inte av. Blev en relativt tidig kväll och somnade innan tolv.
Vaknade vid halv fyra första gången men lyckades somna om och sov till halv fem. Somnade igen och när jag vaknade nästa gång trodde jag att jag hade sovit så länge att jag missat när folket begav sig härifrån till dagis och jobb/praktik, men icke - klockan var inte riktigt kvart över fem ens.
Det verkar som att min sömn har återvänt och jag hoppas den stannar ett tag. Det är ganska härligt att vakna tidigt, man får så mycket dag och blir mycket piggare än om man sover till eftermiddagen. Enda nackdelen är att jag blir trött så tidigt och lätt skulle kunna somna vid åtta på kvällen.

Roade mig med att lyssna på musik och läsa en sån där tant-tidning, typ Allers eller vad det nu var, till klockan var halv sju och dom andra gick upp.
Hjälpte William att få i sig lite frukost innan jag vinkade av dom och sen tog plats vid köksbordet där jag suttit sen dess (bortsett från tiden jag spenderade vid diskbänken och med näsan i en bok).
Har hunnit läsa ikapp lite fler bloggar och nu är det dags att hoppa i kläder och bädda och sådär innan jag bänkar mig framför "Våra bästa år", varför inte passa på liksom när jag ändå är vaken och inte har något bättre för mig?

Åker med PK till stationen sen när hon ska tillbaka till praktiken efter lunch och tar första bästa buss hem till Grums för att fixa lite innan jag återvänder till Säffle lite senare igen. Blir ännu en hel helg här. Mysmys och att försöka baka julgodis står på schemat denna gången.

Och för er som är nyfikna så kommer bild på hur håret blev någon gång i framtiden.. Mwahaha!

Onsdag. Eller måndag, torsdag eller fredag?

Sjukgymnastbehandlingen var inte angenäm igår.
Mitt bäcken var snett så ena benet var ungefär en centimeter kortare (eller längre, beroende på hur man ser det) än det andra. Det är inte så bra för då blir liksom allt lite fel i musklerna, så hela ryggen (mest högersidan) var jättespänd, var väldigt spänd inne i vänster sida också så där har jag numera blåmärke efter massagen, och nacken är så öm att det gör ont att ligga mot kudden.
Framsidan hade nog också behövt sig en genomgång, men det får bli i mitten av januari när dom är tillbaka efter juluppehållet.

Jag var faktiskt ganska duktig igår, om jag får säga det själv och det får jag ju såklart, och tvättade, diskade och tog reda på den rena tvätten som låg i drivor på torkställningen (dock inte det jag tvättade igår, dom kläderna ligger så snällt och väntar på mig på sängen).

Efter sjukgymnasten tog jag bussen till Karlstad och det första jag gjorde när jag klev av bussen var att nästan bli påkörd på övergångsstället.
Jag tog mig över halva vägen utan problem, sen blev jag ståendes en bra stund (lätt hänt i rusningstrafiken).
Det är två körbanor den sista halvan av vägen, det var halkigt och bilarna körde fort.
Det var en vänlig själ som kom körandes i den bortersta körbanan som stannade för att släppa över mig, men det kom en bil i den andra körbanan som däremot inte hade några planer på att stanna vilket jag inte märkte förrän jag redan börjat kliva ut i vägen. Bilen fick tvärbromsa och jag backade snabbt, det gick bra som tur var men det var lite läskigt.
Bilarna bakom den första bilen som stannade var rätt irriterade och tutade som idioter för att bilen stod still.
Jag trodde det var lag på att stanna vid övergångsställen numera?

Väl inne hos E och I blev det soffhäng och lite uppdatering.
Sen bakade I knäck i väntan på att en pizza skulle anlända.
Kollade film och mös i soffan, när andra filmen startades vid tio var jag mycket trött så jag somnade. Det gjorde E med så jag var inte ensam. När filmen var slut bäddade dom åt mig här i soffan medans jag sov och sen försökte E dra över mig på den bäddade sidan men det slutade med att jag fick kravla dit själv.
Sov ända till halv fem och har roat mig med att läsa ikapp en och annan blogg sen dess.

Nu är E uppe så nu blir det frukost, gröt och macka ska bli mums, sen bär det av in till stan för jag tänkte kolla om jag ska införskaffa mig ett litet plagg innan jag åker tillbaka till Grums för att uträtta ett ärende eller två innan jag ska hem till PK.

En bra dag tänker jag ha!

Kan man bli annat än lycklig?

Igår när jag kom till ICA-parkeringen för att möta PK och William hade dom precis klivit ur bilen.
När William såg mig så kom han mot mig i rask takt med ett stort leende och gav mig en kram.



Kan man bli annat än lycklig då?

Då kör vi då!

Som det framgick av mitt förra inlägg missade jag min tvättid eftersom jag somnade. Klockan fem igår eftermiddag somnade jag. Jag var trött. Mycket trött.
Vaknade någon gång strax innan halv elva när pappa ringde för att säga godnatt men somnade om igen någon gång efter (näej är det sant? jag som trodde det var INNAN) förra inlägget.
Sov, med några uppvaknanden, fram till tre-halv fyra och har sen dess roat mig med att kolla (och lyssna lite) på musik på ztv, läst lite bloggar, kollat runt på bilddagboken, lagt in bilder från mobilen i datorn så jag kan kanske bjuda på en eller annan vid tillfälle.

Nu ska jag knalla ner i källaren och se om tvättstugan är ledig nu på morgonen, och sen kanske försöka fixa och städa lite innan jag ska till sjukgymnasten i eftermiddag. Men bara kanske.

Adjö.

Satans små flodhästar.

Jag tycker inte om när dom där lila flodhästarna med rosa prickar hänger så mycket i mina ögonfransar att jag somnar och missar hela min tvättid. Inte okej!

PK och världens sötaste lille kille var här idag. Vi åt köttbullar, hemmagjord potatisgratäng och rödbetssallad.
En liten försmak på julen som jag tänker dissa i år.

Näej, jag tror flodhästarna är tillbaka. Om inte annat för att ösa sand i mina ögon ur dom där gröna hinkarna så dom svider och gör världen en liten smula suddig.

Och förresten.. Grattis på Skrammel-Elin idag också :)

Frisör-ångest som heter duga.

Jaha, då var det dags för mig att rulla ur soffan och krångla isär mina armar och ben så att min kropp återfår sin vanliga form igen. (Så liten är min soffa där jag sov i lite mer än tre timmar inatt.)

Efter bara ca. en timmes sömn igår förmiddag då det var stört omöjligt för min kropp att fatta att den skulle sova natten till igår, och dom där timmarna här på soffan inatt kommer det nog bli en tröttig dag idag.

Mwah jag kom precis på att jag faktiskt somnade en sväng strax efter halv nio igår kväll när jag tittade på tv och vaknade en smula bitter tio över tio. Bitterheten kom sig av att jag ville se filmen på trean som började nio och om jag då tvunget skulle somna kunde jag väl ha fått sova hela natten och inte bara en och en halv timme.

Ska alldeles strax hoppa i duschen och vid nio bär det iväg till stora staden Karlstad för klippning. Har lite beslutsångest för vad jag ska göra med mitt hår..
Om jag bara ska klippa topparna, eller klippa lugg, eller klippa av det vid axlarna (var väldigt inne på det för ett år sen och är helt sugen på det igen), eller om jag ska klippa det ännu lite kortare än axlarna för en mer typisk lesbisk frisyr?
Är det någon vaken nu som läser min blogg som kan hjälpa mig i min ångest?

Fröken C ska möta upp mig i Karlstad sen, men det blir ju inte förrän EFTER frisörbesöket och då är det ju liksom redan för sent vad gäller håret.


Personerna på bilden har inget med personerna i inlägget att göra!
(I sann "Bullen"-anda.)

Den där cliff-hangern. Pfft.

I mitt förra inlägg skrev jag:
"Jag har lite smaskig information att dela med mig av, men det gör jag vid ett senare tillfälle.
Man måste skapa lite spänning för att få läsarna att komma tillbaka.
Lämnar er med en sån där cliff-hanger, eller vad det nu kallas. (Det låter bra iaf.)"

Nu sitter jag här och kan för mitt liv inte komma på vad det var för smaskig information jag hade att dela med mig av.
Så det sket sig från starten. Om jag, mot förmodan, skulle komma på vad det handlade om så kommer jag självklart att berätta!

Hej för nu.

God morgon. Typ.

Klockan är 06.20 och på fyran visas nu Teletubbies.
Det kan ju vara roligt. (Haha.)
Men jag måste erkänna att jag gillar deras pannkaks-robot-grej som spottar pannkakor hej vilt genom en snabel, en sån skulle jag vilja ha (om det ens är det den gör?).



För övrigt har jag inte gjort mycket denna natt.
Grubblat lite. Saknat lite. Läst lite. Musikat mina öron lite.
Hoppats att jag skulle kunna sova lite.
Men jag har nog sovit mer än tillräckligt för en hel vecka framåt dom här två sista dagarna.
Inte ens en näve (inte en näve på riktigt då) sömntabletter kunde försätta mig i dvala inatt.
Lite tokigt för då kommer det bli en hel vaken-natt och en hel vaken-dag och säkert minst en halv vaken-natt till, vilket innebär stackars människa (inte stackars mig, jag har trots allt ganska kul när jag är övertrött - jag syftar på den andra stackars människan). Hihi.

Jag har lite smaskig information att dela med mig av, men det gör jag vid ett senare tillfälle.
Man måste skapa lite spänning för att få läsarna att komma tillbaka.
Lämnar er med en sån där cliff-hanger, eller vad det nu kallas. (Det låter bra iaf.)

Vad sker?

Jag tittade på "Inside" på femman förut, det är en amerikansk reportageserie om USA's tuffaste fängelse.

Blir en smula förundrad över vad som rör sig i huvudet på folk.
Eller ja, i huvudet på dom som sitter inne i det där fängelset rör det sig nog inte överhuvudtaget.

Jag förstår inte hur man frivilligt kan gå med i ett gäng och ge upp sig själv så totalt.
Hur man kan låta någon annan bestämma vad man ska tycka och tänka, vad man ska ha för kläder och tatueringar och hur man ska bete sig.
Att ha någon som säger:
"Kolla han där, honom tycker vi inte om - du måste misshandla/döda honom."
Och så gör personen det utan att ifrågasätta.
Jag förstår inte hur man kan vara villig att ta ett långt fängelsestraff, ev ett dödsstraff, bara för att visa sig lojal mot ett gäng som lika gärna kan vända dig ryggen imorgon.

Jag måste nog erkänna att i mina ögon är en sån person ganska IQ-befriad.
Men jag inser också att man i dom lägre samhällsklasserna i USA kanske inte alltid har ett val.
Ett val har man väl iofs alltid på ett eller annat sätt, men om valet står mellan att gå med i ett gäng eller förlora vänner/familj eller i värsta fall livet - ja då är nog inte valet så svårt trots allt.

När jag läser igenom vad jag skrivit hittills i detta inlägget kan jag inte låta bli att dra vissa paralleller med vad jag stött på här i livet.
Nu menar jag inte att jag stött på kriminella gäng eller något sånt. Absolut inte.
Men om man plockar bort det fysiska våldet så är det väldigt likt hur det är här i våran verklighet.

Folk är med i olika kompisgäng. Folk tycker illa om varandra bara för att någon säger åt dom att göra det.
En del ger upp sin egen vilja och går helt på vad andra säger utan att tänka själva.
Det kan ju visserligen bero på att det ibland är väldigt lättvindigt att låta någon annan tänka åt en..
Men nej, det är inget jag skulle vilja.

Det vore mycket lättare att leva om folk kunde sluta hysa sånt agg mot andra. Om folk kunde bilda sig en egen uppfattning om andra och inte lyssna på allt skitsnack som finns överallt.


Not tonight.

Har varit ruskigt trött idag.
Vaknade inte ordentligt förrän nästan halv två och klockan två skulle jag vara hos sjukgymnasten, liiiite stressigt.
Tur jag bor såpass nära som jag gör.

Idag hade jag lika mycket höfter på båda sidor, men fick mig ännu en omgång i munnen så nu känns det bättre.
Det var dock inte så skönt med massage mellan revbenen. AJ!

Mötte upp mamma efter behandlingen och följde med till mormor med det hon hade handlat.
Stackars tantet hade redan gått och lagt sig för natten fast klockan bara var lite efter tre.
Hon har lyckats vända rätt bra på dygnet och kan inte skilja på natt och dag längre.

Efter mormor åkte vi till optikern så jag fick titta på nya glasögon.
Hittade värsta bågarna!


Mamma tyckte dom bågarna skulle passa mig utmärkt.
Vad tycker ni?

Efter det blev det hem och äta och sen ner i tvättstugan.
Lyckades somna typ fem-tio över sex och hade alarm på kvart över sex (stor idé att somna - nej), men var så trött att jag snoozade i över en timme innan jag vaknade ordentligt och orkade gå ner i tvättstugan.

Hej jag heter Therese och jag har ett heeeelt normalt sömn-liv!

Om jag bara hade kunnat få kontakt med min inre vuxna människa.

Man kan välja att bli lycklig. Man kan ta upp lyckan, som en klänning från en klädhängare, och bestämma sig för att det är den man ska ha.
Slösa inte bort din tid.
Om det är en mjölkfläck någonstans, ägna då inte hela dagen åt att stirra på den. Torka upp den och gå vidare.

Jag ska ta på mig ett helt regnställ, med sån där regnhatt och allt, så att all mjölk bara rinner av mig.
Jag tänker varken stirra på mjölkfläckarna eller ens lägga ner energi på att torka upp dom längre.
Nej, på med gummistövlarna och plaska runt i dom - det är vad jag tänker göra från och med nu.


Men ja!

Gårdagens äventyr blev ett lååångt äventyr.
Promenad på sammanlagt 80 min och en massa mer minutrars mys.

Sov som aldrig förr idag. PK ringde och väckte mig tio över tre. Det var lite snopet.
Ikväll blev det filmmys med PK, vi kan det där vi.
Imorgon är det nog slut på det roliga för den här gången då hemresa till Grums står på schemat.
Onsdagen är full av aktiviteter. Eller ja, ett besök hos sjukgymnasten och tvättstuga.
Kanske en onsdagsdejt Fröken C?
Och ja, duschmössan funkar alldeles utmärkt!


Puss :*


Where is my mind?

PK är på villovägar och jag ska bege mig ut på äventyr. Mhm.
Men allra först blir det dusch.


På med duschmössan folket!

Min semester.

Det blev/blir en hel helg i Säffle.
Fredag: Massa mys.
Lördag: Massa mys.

Har käkat god mat med bästa PK och lekt med den underbaraste lille killen som finns ikväll.
Nu blir det mer mys med film i soffan.



Är så glad över människorna som finns i mitt liv!

En del människor upphör aldrig att förvåna.

Det är helt uppåt väggarna när man känner att man måste lägga ner fruktansvärt mycket tid och energi på en människa man inte är kompis med, en människa man i själva verket tycker väldigt illa om.
Att man känner för att hitta på saker om denna personen, som inte stämmer ens lite, och föra detta vidare trots att man (eller kanske just därför?) är väldigt medveten om vilket helvete det kommer bli för denna personen.
Och att man gör det bara för att jävlas lite.
Vad har man för problem då?
Varför kan inte personen få leva sitt liv som personen vill, utan inblandning från folk som uppenbarligen bara är ute efter att förstöra och som dessutom inte har en aning om hur saker och ting egentligen är på riktigt.


Onsdagens händelser.

Det där läkarbesöket igår ja..
Blodprovet visade inget konstigt så det beror på något annat än ämnesomsättningen.
Fick en ny tid nästa vecka för att prata om sömnen, det kan ju va bra kanske.
Han tog bort tre leverfläckar på mig och hej vad blodigt det blev.
Det rann en massa blod på magen.



Gillar inte dom där bedövningssprutorna och inte hade jag någon att hålla i handen heller.
Läkaren sa att jag inte skulle duscha på ett par dagar för att undvika infektion, men sköterskan som plåstrade om mig sa att jag skulle köpa vattentäta plåster, vilket jag gjorde, så kunde jag duscha ändå.

Knallade hemåt och det var minsann riktigt fint ute igår.



Blev även ett besök hos sjukgymnasten.
Hade mer höft på ena sidan så hon lagade mig lite.
Fick mig en handskbeklädd finger i munnen. Var så spänd i ena käkmuskeln att jag inte kunnat ligga på den sidan eller knappt kunnat borsta tänderna utan att tårarna runnit. Hon fixade det med.

Hem och sov en stund innan det var dags för onsdagsdejt med Fröken C.
Lyckades sträcka lite på mig innan jag skulle resa mig från soffan vilket resulterade i en och annan svordom och ett gäng tårar.
Inte jättesmart att sträcka på sig med nya sår.
Vi kollade tv och tölade en massa som vanligt.
Pepparkakor åt vi.

Hon hjälpte mig att byta plåster på såren.
Det på magen såg mest ut som ett hål, ääääckligt.
Det på ryggen såg fint ut (jag har inte sett det själv så jag får lita på Fröken C's ord).
Det precis vid bröstet gjorde så ont att jag fick ta en naproxen och vänta en stund innan vi kunde ge oss på det.
Jag började dra plåstret men det gjorde inte skönt så Fröken C fick göra det.
Ojoj så det blödde!
Och det enda jag hade hemma var såna där bomullsrondeller som man använder för att ta bort nagellack, och såna trycker man inte gärna i ett sår.
Tillslut fick vi dit plåstret som var genomblodigt på en halv minut.
Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra för det blödde så det rann trots att jag hade plåstret på. Sjukvårdsrådgivningen sa att det fick bli ett besök på akuten.

Mamma körde och Fröken C åkte med. Det gick riktigt fort, vi åkte från mig strax efter 23 och åkte från akuten vid 00. Tummen upp för det.
Vi hade riktigt skoj i väntrummet med att titta på tavlor.
En kille började skratta åt oss (mig) när vi diskuterade vad ena tavlan föreställde. Han sa att vi (jag) hade livlig fantasi, men jag förstår inte vad han pratade om.



Fröken C: "Vad är det där då? En enbent fågel?"
Jag: "Jaa, den är död. Det där röda där är blod. Den blödde uppåt. Eller så är det hjärnan. Det står under bilden 'Var är den?'. Så det är hjärnan. Eller så undrar den var ögat är, som är det där vita nere i hörnet. Det var någon som sköt den."
Här frågade killen om det verkligen stod "Var är den?" på tavlan, vi sa ja men han var ändå tvungen att komma och titta.

Det är tur att människorna som jobbar på akuten inte är ett dugg sura eller stressade. Och att dom är så lätta på handen och inte alls hårdhänta när dom ska tvätta rent sår som gör ont.
Sköterskan (helt förvånad): "Jaha, gör det ont?"
Jag: Eeeh ja..! (Sagt med sprattlande ben och sammanbitna tänder.)

Läkaren tänkte inte ens titta på såret förrän jag sa att det var på vårdcentralen i Grums dom tagit bort leverfläcken, sen pratade han på att sy och hela faderullan. Men dom nöjde sig med att tejpa. Tack!

Mannen i mitt liv.

Det blev en riktigt lång helg för mig, åkte hemifrån i fredags.
Har hunnit med att först vara i Säffle, sen i Molkom och sen i Säffle igen - men nu är jag tillbaka i underbara (hahaha) Grums.

Det är lite läskigt hur kringkring man blir när man inte sover ordentligt.
Blir helt dagvill och allmänt förvirrad.
Idag har jag trott att det varit andra december, men det kanske mest beror på att klockan var över tio i förmiddags innan jag somnade och om man går och lägger sig normal tid så är det ju ett nytt datum när man vaknar.
När jag satt på bussen från Säffle ikväll var jag så trött att jag nickade till lite, vaknade och var helt borta, trodde jag var påväg till Säffle och inte därifrån så det var lite förvirrande när jag skulle byta buss i Slottsbron.

Var självklart inte lika trött när jag kom hem så därför sitter jag nu här under en filt och fryser skamligt mycket med 20 värmeljus tända.
Imorgon är det dags för det där läkarbesöket, då får jag väl förhoppningsvis svar på blodprovet jag tog för två veckor sen så det kanske går att få någon ordning på tokigheterna i min kropp.


Världens sötaste lille kille, han är mannen i mitt liv.

Ett fult spratt förlänger kivet.

The shit you hear about me may be true.
But then again, it could be as fake as the bitch who told you.


Jag har sagt vid flera tillfällen den sista tiden att jag ska dela med mig av olika händelser och bilder här i bloggen, men det har inte blivit av.
Det dyker hela tiden upp nya tankar som tar upp min tid innan jag hunnit berätta om det gamla, och på det viset rullar det på.

Efter den här helgen har tankarna snurrat lite extra mycket.

Helgen inleddes med rejäl sömnbrist och väldigt ont i nacken.
Det blev förfest och Harrys i Säffle i fredags.
Förfesten var kul med nya, trevliga människor.
Efter att inte ha sovit på ungefär 36 timmar och tagit starka värktabletter begav vi oss mot krogen.
Där blev det mesta fel och det kändes som att hela min värld rasade för en stund.
En och annan tår (läs: ett helt vattenfall) kom från mina ögon och jag visste varken ut eller in.
Det gör ont att se en av ens bästa vänner bli så illa behandlad och inte kunna göra något, därför tog jag mig friheten att säga ett och annat. Nu hjälpte det ju visserligen inte men jag försökte iaf.
När ska detta få ett slut?

Det blev efterfest och det kändes bättre igen.
Blev som så att jag visst hade varit vaken i typ 48 timmar innan vi väl begav oss mot drömmarnas land.

Jag vet att mycket av fredagens känslor kom sig av att jag hade väldigt ont och av sömnbristen, man blir inte som folk när man inte sover, men det är ändå inte kul när man hamnar där och det känns som att allt rasar och man inte vet vad man ska ta sig till.


Jag och PK påväg till IKEA i Örebro 051008.


RSS 2.0